Maria Kehagia

Blir ju så frustrerad...!

Jag vill ha en plan!
 
Nu gör vi så här och då blir det så här och då gör vi så här och om en vecka eller om två månader kan vi börja sätta igång igen osv......
Men med Wilma undrar vi varje dag.....hur lång tid ska överbenet ta på sig.......idag NÄSTAN oömt, men hon känns stel i största allmänhet när hon springer......TÅLAMOD måste jag ha.......mmmmmmmmm :((((((
 
Kan väl bara konstatera att alla sommarens planer med Wilma i det närmaste nu är spolierade.....Idag har hon vilat i tre veckor och en till blir det i alla fall.......kanske V-plast Cup i Tingsryd i augusti......

Mina älsklingar <3 <3 <3
 
Det som oxå är tråkigt är att vi bestämde att Ebba skulle koncentrera sig på häst och körkort i sommar och därför sökte hon inget sommarjobb! Jobbigt att be om ledigt stup i kvarten för att dra iväg på tävlingar......och nu blir det inte en enda - nu hade hon gärna sommarjobbat! Någon som har något på lager kanske - hihihi!?
 
Blir även frustrerad när jag inte kan få klart med vilka som kommer att uppträda och vara med på Familjefesten på Travet! Jag vill nästan alltid att allt ska vara färdigt helst igår!!!  MEN....det går långsamt framåt och långsamt har jag lite svårt för.....  Frågor finns ute och jag är oerhört tacksam om ni som känner artister kan vara snälla och fråga :D
 
Har i alla fall haft en bra dag med alla goa lägerungar på Stall Nynäs!
Första gängets ridpass, där klarade vi inte riktigt regnskuren....slutade med att vi alla blev bombade med hagel på vägen mot stallet - hahahahaha! Andra gänget klarade sig nääääästan hela passet......på vägen mot stallet öppnade sig himlen och åska, blixt och dunder avslutade ridpasset!  Typiskt svenskt sommar(o)väder eller??
 
Hoppas på stabilt väder imorgon :)))))
 
 

Deppigt idag.....

Idag för nästan exakt sju år sedan började vi hänga ihop jämt och ständigt - Ebba & Emma och jag & Lotta <3
 
Det började med att Emma köpte Calles D-ponny Bullen (Ballintemple Sheamie Whyte) av oss. Vi kände varandra sedan tidigare då Emma hade ridit för mig på ridskolan där jag jobbade, i ett par år. Men från den dagen - den 24 juni 2007 -  har vi delat hästvardagen i samma stall och haft så otroligt mycket roligt ihop! med tiden har vi inte bara delat hästvardagen, utan tjejerna pluggar numera på samma linje på gymnasiet och kommer att ha gemensam studentfest nästa år - dom är nästan mer som systrar än bästa kompisar! För mig är Emma nästan som en extradotter och Lotta är min extrasyster!
 
Vad är det då som är så deppigt!???
 
Jo, Monja - Emmas häst - är ju opererad för en svår senskada och prognosen är väl inte så jättebra och idag har Monja flyttat från stallet till ett sjöbete på Öland där hon ska få gå tills i september. Då blir det återbesök på kliniken och en ev framtid för Monja ska bestämmas - OM hon alls kan bli återställd kommer det att ta ett halvår till tills hon ska sättas igång i så fall.......
OM VI hade bott på landet och haft ett eget stall hade ju detta inte varit en så big deal, då kunde hon gått och skrotat och det hade varit enkelt att ta hand om,  men vi kör dagligen fem mil till vårt stall och att ha en stallplats på en anläggning med en icke ridbar häst och vad det kostar är ju inte aktuellt.Hur det blir efter september och vart Monja tar vägen då - det får tiden utvisa.
 
Det är så sorgligt - Monja passar Emma som handen i handsken och dom skulle haft det här året oxå att ha roligt tillsammans innan bägge våra tjejer skulle sälja hästarna och ägna sista tiden på gymnasiet åt skolan och studentlivet - utan några inrutade tider. Efter gymnasiet vill dom ut och resa/jobba och prova på livet som hästlös!
 
Nu är det bara Ebba & jag kvar i vår stallkvartett och det deppiga här är ju att Wilma fortfarande ömmar på sitt överben och känns allmänt stel. Ska man skritta för att få bort stelheten i muskulaturen eller ska hon gå i hagen och vila för överbenets skull!? Inte lätt, men överbenet måste bli bra innan vi gör något! Har inte en susning hur länge det kommer att vara aktivt, och tålamod har ju precis aldrig varit min starka sida!! Nu har hon skrotat i hagen i tre veckor och längre ser det ut att bli :(((((  När ska vi komma igång igen??
 
SOM TUR ÄR så finns ju så klart Lotta & Emma kvar i vårt liv i alla fall - det är just alla stalltimmar vi har haft tillsammans som jag kommer att sakna sååå!  Har faktiskt gråtit flera gånger idag (lipsill som jag är) för att jag är så ledsen att denna underbara och sorglösa tid är över!  SÅ KLART är det ju som det ska vara - barnen blir vuxna och annat händer i livet, men detta kom ju nästan ett år för tidigt!!!!  Jag har ju inte riktigt hunnit förbereda mig och för Emma blev det ett så fruktansvärt tråkigt slut - en bruten fot och en senskadad häst!!!  Många kanske tänker: "Fixa en annan häst då"...men grejen är den att tjejerna vill inte börja om med nya hästar detta sista år i skolan!
 
Alla vackra sagor har ett slut - vår är ju inte slut, men just hästdelen tillsammans i den vackra sagan är mer eller mindre över :(((((
UNDERBARASTE E1 & E2, Knoll & Tott och Piff & Puff och alla andra knasiga namn vi har haft - ÄLSKAR ER!
 
Godingarna för några år sedan <3
 
 Delad seger i sista MHPC stilhoppning 2012 - finalplats för bägge i Borås!
 
 Världens goaste tjejer! <3 <3 <3
 
NU får jag allt rycka upp mig! 
 
I morgon börjar ridlägret med tio goa ungar hos bästa Camilla och jag har lite teorigrejer kvar att fixa!
 

Missunsamhet är okul....:(

Funderar ibland varför en del människor måste vara så missunsamma - trots att dom själva lyckas!?
 
Trots egna framgångar ska man ändå störa sig andras framgångar och ifrågasätta!???
Varför kan man helt enkelt inte bara glädjas åt sin egen prestation, kanske även åt andras prestation eller kanske bara strunta i att bry sig istället!?
Ebba & hennes älskade B-ponny Teddy Bear på Ponnia Cup sommaren 2005
 
Blev lite ledsen idagnär jag fick höra att det pratats och lagts fram åsikter om framgångar som ligger flera år bort i tiden - min egen dotters framgångar i stilhoppningar......
Vederbörande ansåg att Ebba alltid lyckades få så bra poäng tack vare att jag var kände domarna och styrde vad dom skulle skriva och sätta för poäng.....(Ebba har tävlat stilhoppningar från 9 års ålder tom 16......med väldigt bra resultat på olika hästar.)
Har tyvärr även hört sådant snack när mina andra elever har fått fina poäng oxå........
 
Sorgligast är ju nästan att dom stackars stildomarna - som har varierat genom åren - idiotförklaras!
Självklart har dom egna viljor, kött på benen och åsikter som inte kan påverkas!!
 
Men visst vore det ju helt fantastiskt om jag hade sådan makt - jisses vad jag skulle kunna styra upp - moahahaha!
Skämt åsido - det är inte små barn som säger detta..........sorgligt!
 
Redan när Ebba var nio år och red Ponnia Cup med fina poäng gick snacket. Det fanns en hemsida för Ponnia Cup på den tiden där några skrev att "Ponnyungarna från Kalmar HSK (som vi då tävlade för) vann så mycket bara för att Bella var vän med domarna".
Ebba och de andra i laget, var så små då att dom själva aldrig behövde beröras av skriverierna som tur var.  Numera är hon vuxen, hörde detta, men bryr sig inte så hårt i alla fall - SOM TUR ÄR!!! Hon vet att det tyvärr händer - pga att jag är jag - som hon ibland får höra tråkigheter som hon inte skulle höra.  Skulle vara tacksam om min goa dotter slapp att bli föremål för ditten o datten pga jag råkar vara hennes mamma!  å vara att man inte gillar mig, men dra inte in mina barn.
 
Alla kan inte älska alla här på jorden och dessvärre tycks jag ha en förmåga att irritera en del människor och det är trist - dom som känner mig vet att jag alltid menar väl och att jag är en rak och ärlig person. Skulle aldrig för mitt liv försöka påverka ett resultat - varken när jag sitter i domartornet eller annars - jag gillar rent spel.
 
Jag är väldigt stolt över min dotter och hennes prestationer genom åren - i både medgång och motgång! 
Hon har varit värd varenda poäng hon fått och jag hoppas att de missunsamma kan känna samma glädje och stolthet över sina egna fina prestationer som vi gör över Ebbas.
 
(Funderade först på att skriva till vederbörande, men kände att detta ämne är så allmänt och att många råkat ut för samma - missunsamhet, avundsjuka, jag vet inte...) Jag hoppas att alla tänker sig för både en och två gånger - SÄG snälla saker - annars var tyst, SKRIV snälla saker - annars låt bli - enkelt! :)
Life IS Nice - fast alldels för kort för att lägga energi på fel saker.....därför var jag tvungen att skriva av mig ikväll - fast jag har bloggsemester - hahaha - och nu släpper jag det :)
 
Haft en härlig midsommar med mina syskon och våra respektive och nu fortsätter det roliga jobbet med att arrangera Familjefesten "Ride for Cancer" på Kalmartravet 30 juli!
 
Wilmas överben reagerar fortfarande lite för tryck och det känns såååååå tråkigt!
 
På måndag börjag jag årets första ridläger - denna gång hos Camilla - ska bli jätteroligt - och sedan blir det Börjse Cup till helgen :))))))))))
 
 

Ann "Bella" Rodhelind

Fyrabarnsmor & tokengagerad i ridsporten sen drygt 40 år tillbaka som ryttare, instruktör, domare, ryttarmamma, företagare - you name it!