Har klurat till det lite igen och skulle vilja veta vad gemene man anser om ponnysporten i Sverige!  Naturligtvis så lär vi ju ha olika åsikter beroende på vart vi befinner oss "på ridsportvägen", vad vi har för erfarenheter i bagaget och vad vi har mål och tankar varför vi alls håller på!

 

Jag är ju som sagt en nörd som hållt på i över 40 år. Mina två yngsta barn fick jag in i ridsporten tidigt och allt började oförargligt med ett styck shetlandsponny när Calle var sju och Ebba knappt tre, som man kunde gå en skogsrunda med - en unge på ryggen och en i pulka bakefter :)  Knappt ett år senare blev det sug efter lite mer och då skulle jag minsann inte betala mer än max 15 tusen för en B-ponny - en leksak till barnen får för farao inte kosta så mycket! Fast så klart landade det in en käck B-ponny för mer än 15 tusen som var värd allt på jorden <3

Tur att man kan ändra sig....:)))))

 

Tävlingslivet började år 2000 - och det var så mycket mer än att åka på tävling! 

Det blev nya bekantskaper med samma goa nördiga kärlek till ridsporten, nya vänner för både barn och vuxna, trevliga grillkvällar och fondueaftnar hos olika kamrater, tattarboende på madrasser på golvet någonstans där man fick plats och hur mycket skratt som helst!  OCH det är fortfarande på detta vis och ett gäng ponnisar har passerat revy och nu är det häst och det är likadant!  Skulle inte vilja vara utan dessa galenskaper för allt i världen!

 

Minns tex Halmstadsderbyt 2004 när regnet vräkte ner i flera dagar, bodde på madrass på golvet i en kamrats lastbil - madrassen flöt när jag vaknade....tävlingen fick flytta till Laholm!  Fantastiska Zanna erbjöd oss genast nytt boende (med torra sängkläder) och stallplats hos henne och där fick man en vän för livet igen!

Husvagnen i Högbo 2008 där förtältet blåste iväg och la sig uppe på taket på vagnen i stormen och regnet, alla miljoner getingar i Tierp 2004 som man var hyperrädd för, den fantastiska upplevelsen när Ebba vann Newforest-SM 2006 i Vetlanda, Ponnia Cup på Öland 2005 som dömdes av Maria Gretzer & Jens Fredricsson, alla uppbrända fläskfiléer man har lagt på engångsgrillar genom åren - hahahahaha - galet kul!

 

DETTA är bara en liten, liten del av MINA upplevelser, älskar tävlingar och livet runt om och det är som att vara på minisemester stup i kvarten. För oss har resultaten varit av underordnad betydelse så tillvida att rosetter är vansinnigt roligt att få, men det bästa är att få till bra rundor med bra flyt, att piloten känner att det blev bra och känna att man är redo att höja ribban och utmaningarna lite till! Räcker det till placeringar är man extra glad så klart - man vill ju vinna!

 

Som ni säkert vet pågår en mängd diskussioner ang barns tävlande, olika åldrar på ponnyryttare mm mm. Förbundet gör undersökningar (ibland...) och det kallas DEMOKRATI. Vi har "förtroendevalda" som ska föra den lilla människans talan i större sammanhang, men oftast blir inte den lilla människan tillfrågad.

 

NU tänker jag fråga alla er - små & stora människor.....ni som läser denna blogg - skulle vilja att ni svarar på några frågor - jag skulle väldigt gärna vilja veta vad NI tycker! Så jag kan göra en egen undersökning vad ni anser om Ponnysporten i Sverige - hihihi!

 

Vore oerhört tacksam för alla som tar sig tid att svara på dessa frågor - antingen direkt på bloggen och få svaren publicerade eller maila till mig på [email protected]