Tänk vad sol och värme kan göra :))))

 

Två dagar i rad med en stund i solstolen - helt underbart!  man blir inte bara varm på kroppen utan oxå i kroppen :)

Telefonsamtal med varma människor har dessutom förgyllt min dag! 

 

Jag är så otroligt glad för alla fina människor som finns i min vardag!

 

Ibland blir jag så ledsen när jag tänker tillbaka på trevliga människor som jag har mist någonstans på vägen......

Människor som jag umgåtts mycket med och när något kör ihop sig och man själv stått upp för något man tror på, stått upp även för andra människor som jag tror på och VIPS - så försvann en del av de människorna jag tyckte om!  Försöker förstå att det ibland kan bli komplicerat för dessa människor att välja att fortsätta att umgås med mej, då de känner av utfrysning från annat håll - livet är förbaskat komplicerat!

 

"Den som är felfri kastar den första stenen...."  Den stenen blir aldrig kastad för ingen av oss är felfria :)

 

Jag har alltid på något sätt "tagit plats", hörts och synts.....på gott & ont!   Gudarna ska veta att jag alltid gör och har gjort saker på det sätt som jag tyckt varit det bästa - att tala om för folk varför jag agerar som jag gör, att be om ursäkt om jag har gjort fel (förutsättningen är naturligtvis att man får reda på att man "har gjort fel"....svårt blir det annars.)   Ibland har man fått höra skit bakvägen och då är det väl så - försöker att inte bekymra mig alltför mycket om sådant, men så klart blir man ledsen.

 

Saknar en del gamla vänner som sagt - om ni läser detta och vet att ni tillhör dessa - kram på er, tycker om er i alla fall fast ni inte finns i min vardag längre!

 

Tycker väldigt synd om ungdomar som tidigt i livet får känna på vuxenlivets typ av "mobbing" - för det är faktiskt vad det är :(
Hörde idag att en förälder på en lagtävling i helgen gått fram till en ryttare i ett av motståndarlagen och sagt: För vår del får du gärna ramla av...."   Vad lär man sig av detta......  

 

Lite halvrörigt inlägg, men jag ville komma till att hur det än har varit, hur det än är och hur det än kommer att bli - kan man bara påverka och ändra på sig själv.  

Jag anpassar och ändrar mig när jag känner att jag gjort fel, men i övrigt går jag min väg, tror på mig själv och tycker faktiskt om mig själv för det mesta :) 

Försöker oxå förstå varför andra människor agerar som dom gör och inser att gruppdynamiken är otroligt stark.

 

Nu är ju jag en gammal kärring och jag har alltid gått min egen väg, ibland ensam, ibland med många andra - men jag har aldrig gått en väg som jag har skämts över och jag tänker fortsätta att göra mina egna val - ensam vid behov, men helst tillsammans med vänner :)

 

Kärlek till er alla - antingen ni gjort er förtjänta av det eller inte :)