Mina funderingar angående ponnyhoppning av olika slag fortsätter.....

 

I dag hade jag kurs i Grönt Kort för ett gäng ungdomar ca 13-20 år + några föräldrar.

De flesta av dom har häst på halvfoder och är ridskoleelever och några av dom har egna hästar.  Ingen av dessa elever har tidigare erfarenhet av tävlingar, mer än enstaka klubbtävlingar.

 

Jag tar alltid upp en frågeställning som lyder så här: "När tycker/tror du att barn är mogna att tävla?"

 

Med denna fråga får dom fundera lite på vilken mognad man bör ha för att klara av att hantera med och framför allt motgångar.

Många bra åsikter får man alltid och svaren jag bla fick idag var:

"Man ska kunna grunderna i ridning"

"Man ska ha ett bra horsemanship"

"Man ska ha ett bra sportmanship"

 

Jättebra kommentarer som jag raskt kom med följdfrågor på.... :)

Vad menas med att man kan grunderna....?  Det kan ni som läser min blogg fundera på därute - haha - kommentera gärna :)

Horsemanship och sportsmanship gick vi igenom och där har vi ju ridsportens ledstjärnor :)

 

MEN - Vi kom in på SvRF:s funderingar på att ändra åldersgrupperna på ponny och när jag då frågade vad dom tyckte om att barn under 13 år ev inte ska få tävla "på riktigt" - då blev det lite intressant :)

"Barn ska nog inte tävla så tidigt, dom kan inte tillräckligt mycket, dom måste träna ordentligt innan osv......."

Efter ett tags diskussion förstod nog detta gäng att det finns barn som är uppväxta på hästryggen, som är otroligt duktiga ryttare redan vid 11 års ålder........

 

Om SvRF går ut och frågar runt på våra 450 ridskolor i Sverige vad dom tycker, så kan svaret mycket väl bli att barnen gott kan vänta med att tävla tills dom är tonåringar.......Vi har ca 900 föreningar i SvRF och bland dessa finns så klart en del rena tävlingsklubbar och där får vi säkert ett helt annat svar!

Ridskoleelever har svårt att föreställa sig tävlingsvärlden och ser det naturligtvis inte på samma sätt som vi som befinner oss mitt i allt!

 

Tänk alla underbara timmar man har fått tillbringa med sina lika underbara barn - mil efter mil i bilen på väg till och från tävling, alla goa skratt och härligt umgänge med vänner man lärt känna under resans gång, alla tusentals timmar man umgås med sina barn i stallet, på träningar - ja överallt!

Ungarna kanske är lite trötta på oss ibland, men vilken lycka ändå att få så mycket tid tillsammans, att få hålla på med en sport som tar så mycket tid och ger så ofantligt mycket i gengäld just pga av ovanstående!

 

Detta vill vi inte missunna någon - hahaha! :)