"Mitt liv - del 14" :) :)

På hösten när jag började sjuan startade mitt hästliv på allvar!  Från den dagen bodde jag mer eller mindre i stallet alla dagar i veckan!  Det kom "ett lass" ponnyer från England och en av dom hette "Badger" <3
 
Badger blev min sköthäst och honom fick jag i princip ha mest för mig själv - hahaha - han hade öronen framåt med tog gärna en mumsbit av ärmen eller byxbenet - man kan lugnt säga att var nafsig..... :) han kunde även skicka ut ett ben ibland när det inte passade, men jag avgudade denna ponny!
Badger f-1965 Imp.England, C-ponny, 139 cm
 
På lektionerna var det många som var rädda för honom - han var en riktig "brallkung" - hahahahaha! Jag lärde mig snabbt att precis innan han stack iväg och brallade pep han!!! Sekunden efter small det och många åkte av! det gjorde ju att jag dessutom fick rida honom ofta!
 
Alla våra lektionshästar var busiga och det kan man i efterhand förstå. Ridskolan ligger fortfarande på samma ställe i Kalmar, men numera finns det hagar att använda......våra lektionshästar var inte ute mycket, utan dom gick kanske fyra timmar om dagen på lektion och i övrigt stod dom uppbundna i sin spilta!  Tjocka och välmående var dom och många var mycket framgångsrika i hoppning.  men just att dom brallade och slängde av mycket gjorde ju att de mer försiktiga eleverna blev inte långvariga i stallet.
 
Jag minns så väl när jag just börjat i hoppgruppen på tisdagarna ihop med Bibbi , en av mina klasskompisar och det var i februari 1972!  Vi cyklade det fortaste vi kunde till stallet direkt efter skolan och kom med andan i halsen till vår ridlektion som började klockan fyra........På den tiden fick man gå fram till en lucka där ridläraren satt och välja häst!  Nu var det ju sällan så att Bibbi och jag kunde välja eftersom vi alltid kom bland de sista, men ibland hade vi tur!  Minns att vi ballade ur en gång....då sa Björne (vår ridlärare) att vi fick välja på Tapper, Modigh eller Shamona.........alla tre stora hästar, unga och brallade som attan! Och denna gång var första gången vi skulle hoppa på fältet den våren......Jag var tuff för det mesta, men som sagt, denna dagen vek jag ner mig!
 
Vi följde med ner till fältet och tittade på istället och en tjej som red på "Jens" (typ nordsvensk) åkte av och fick in hela benet i stigbygeln och släpade efter några varv nere på volten - ingen trevlig syn!  Då var man rejält uppskärrad och glad att man inte red den dagen! (Det gick rätt bra för tjejen trots allt!)
 
To be continued :)
 

"Mitt liv - del 13" :) :)

Jag började rida lördagen den 10 april 1971 och sedan dess har jag varit fast :)))))
 
Min första ridlektion var på Kalmarbygdens Fältrittklubb och det var så klart en nybörjarlektion. Man anmälde sig från vecka till vecka och det var en halvtimmes ridning som kostade 6 kronor. Hjälm lånade jag av någon och ponnyn jag red på första gången hette "Grass Guards Honeypott (Pottan) f.1966". Hon var brun med någon stjärn och en liten D-ponny tror jag. med ledare var hon jättesnäll och bekväm som en soffa, utan ledare kastade hon av folk på löpande band - hahaha!  (Men jag ser ju nu i efterhand att hon var bara fem år ju!)
 "Pottan" <3

Jag red lektion varannan vecka fram till sommaren plus att jag red de andra lördagarna oxå....man fick nämligen rida fem minuter för varje halvtimme man ledde på nybörjarridningen och gissa om jag ville leda!  Att man bara fick!!?? Jag var ju nybörjare själv!  Minns att jag ledde "Smulan" ett halblod på sådär 165 och efter lektionerna fick vi skritta ut. När vi var nästan hemma igen reste hon sig rakt upp på bekbenen, men jag satt kvar som tur var!  Kunde gått illa med tanke på att jag kanske hade 5 timmars ridning någonsin i kroppen....
 
På sommaren åkte jag på 14 dagars ridläger till Hylkebo i Påryd. Där var det en militär som var ridlärare och det var väldigt strängt.....Nu har jag ju aldrig varit speciellt bra på att ta kommandon från någon som bara gapar på mig, utan jag blev lätt obstinat....och dessutom var jag ju nybörjare och kunde ju knappast förväntas att kunna lika mycket som han krävde av mig!  Efter 10 dagar "rymde" jag på kvällen och började gå genom skogen för att komma hem - hahaha! Mamma och pappa kom ut och hämtade mig och så var det lägret slut! Jag hade i alla fall en ponny som hette Jonathan <3 som var snäll och lite lat! Minns att jag ramlade av för första gången i mitt liv på lägret när jag skrittade barbacka på en ponny som hette Nita och fastnade med benet i grindhålet - hahaha - jag dråsade i backen och så var det inget mer med det!
 
På hösten när ridskolan började flyttades jag upp i en fortsättningsgrupp, men redan efter några gånger blev jag uppflyttad till en sk galoppgrupp :)  Där red jag en termin och på sportlovet 1972 fick jag börja i en hoppgrupp!  Man kan säga att jag avancerade snabbt i grupperna och lärde mig väldigt fort! 
 Jag tar kort på någon med min Instamickamera våren 1972 :)

Jag har en teori att barn som är musikaliska - har taktkänsla och är smidiga i kroppen och framförallt orädda lär sig ridning ganska snabbt i början! Dessutom var jag ju hela tretton år när jag började och kunde därmed förstå teoretiskt bättre vad jag skulle göra!
 
Böcker och kunskap om hästar formligen sööög jag i mig - från den dagen jag satte foten i stallet blev det mitt andra hem!
 
To be continued :)

"Mitt liv - del 12" :) :)

Hurdan var jag som elev i lågstadiet och på högstadiet?

När jag började ettan var jag nog en väldigt snäll elev och framför allt var jag duktig i alla ämnen :)
Jag kunde både läsa och skriva när jag började skolan och betyg 1-5 fick vi redan från årskurs 2!  Mina betyg bestod av bara fyror och femmor :)
Jag älskade gymnastik och musik som många andra, men tyckte oxå om svenska och matte :)
 
När jag började mellanstadiet fick vi en ny lärare - hon kom från Stockholm och var väl som en frisk fläkt på många sätt!  Hon hade en massa nya idéer och vi fick ha mycket muntliga framställningar och hade mycket dramatik i undervisningen!  Vi satte bla ihop en Frödingkavalkad som vi spelade upp för alla på skolan och även på ålderdomshemmet!  Vi gjorde en tidning som hette Bikupan och det var som sagt mycket musik och teater i många av våra ämnen!
Den här läraren var ju egentligen toppen på alla vis, men tyvärr tålde hon inte att någonsin ifrågasättas........av någon.....
Jag har alltid tyckt att rättvisa är otroligt viktigt och att man inte ska trycka ner den som är svag.......Jag delade inte alltid hennes idéer och sa till när jag tyckte hon var orättvis!  Detta ledde till att hon började ogilla mig, men hon kunde inte dissa mig helt heller eftersom jag var en av de duktigare i klassen på att sjunga och behövdes i en del uppsättningar :)
Ju mer orättvis hon var - ju mer obstinat blev jag!
 
För en del i klassen var ju hennes undervisning en pina kan jag tro - tänk att behöva stå framför klassen - 10 år gammal - och redovisa för något man kan, fast man är för blyg för att framföra.  Minns en kille som kissade ner sig :(  
Ungdomar idag har naturligtvis fått lära sig att hantera detta, men många tycker fortfarande att det är jobbigt - vi den här tiden 1968 var det ganska revolterande i undervisningen!  Vi som inte var blyga hade inga problem utan tyckte ju bara att det var kul, men jag vet att många led!   Förhoppningsvis ledde det ändå till något bra för de blyga i slutändan.
Klasskortet från årskurs 7
 
Jag minns en klassfest i sexan ihop med den andra sexan.......Alla var uppe och dansade och plötsligt så var även fröknarna uppe och dansade :)  Vi var ett helt gäng som började skratta för det såg ju kul ut (och var lite överraskande) och vad hände då!????
I dag hade fröknarna fortsatt att dansa och skrattat med sina elever - det gjorde inte dessa..... :(
 
En av dom gick och stängde av musiken och frågade: "Vilka var det som skrattade?".......Vi var tysta först, men till slut kunde inte jag var tyst utan räckte upp handen och sa: "Det var bland annat jag!"
"Vilka mer?" sa fröken.   Ingen svarade......"Kan du säga vilka det var mer?" sa fröken till mig och det ville jag naturligtvis inte.

Det som sedan hände var att jag fick hela skulden för denna händelse, eftersom många av de andra faktiskt var för fega att stå för det som hände. Jag har ett svagt minne att jag blev skitförbannad och gapade och skrek på bägge "kärringarna" innan jag rusade ut från matsalen där klassfesten hölls och cyklade hem gråtande.


Dagen efter tog fröken kontakt med mamma och kallade oss till ett möte på skolan.
Mamma och jag kom in och där satt bägge fröknarna + rektor, skolsyster och ytterligare en lärare.  Nu hade dom bestämt att jag var så uppkäftig så att jag borde sättas i OBS-klass som det hette på den tiden.
Min mamma hade skinn på näsan och tog mig i försvar, så det blev inget med det (just då...).
Halvåret efter när vi slutade årskurs sex hade de flesta av mina fyror och femmor (som hade fortsatt att pryda mina betyg) i samtliga ämnen dalat till treor hela högen....

Rövslickeri har aldrig varit min grej och kommer heller aldrig att bli!
Denna lärare hade makten som hon använde sig av när man hade olika åsikter och man kan säga att hon la grunden till min ovilja att plugga och vara trevlig mot lärarkåren de övriga tre åren som återstod i grundskolan!
 
MEN - tack vare detta har jag försökt att lära mina egna barn att stå ut om du har en lärare du ogillar eller som ogillar dig - eleven "vinner" aldrig....man drar alltid det kortaste strået!
 
Jag är i alla fall stolt över att jag alltid har stått för det jag har gjort även när jag gjort fel!  Vet att jag flera gånger under mellanstadiet försvarade folk när fröken anklagade någon för att ha gjort något - kontentan av detta blev alltid att jag fick skulden i slutändan - tacka fasen för att jag blev uppkäftig!
 
To be continued :)
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0