När jag var liten ville jag precis som så många andra ha något husdjur och det började med en undulat som hette Nicke och även två kanariefåglar som hette Eva & Adam, fast det visade sig att det var två honor, så det blev ett enkelt namnbyte till Ada! :):)))))
Minns att jag var så ledsen när Nicke dog och att vi gjorde begravningsplats till honom i trädgården på Dunö,

När jag fyllde 11 år åkte vi till en uppfödare utanför Nybro som hette Modigh och köpte en liten kanintax som hette Ludde!  Skulle så klart ta hand om honom alldeles själv och så, men det blev ju mamma som skötte det mesta....:)  Minns att vi även hade en kanin på gården i en bur - kaninen hette Stampe - och en dag låg kaninen död i buren....troligtvis ihjälskrämd :(  Om det var av min hund eller något annat fick vi aldrig veta. Grannarna hade barnbarn som brukade springa runt och slå med långa pinnar efter Ludde när han trodde att dom lekte på andra sidan staketet.......och vi funderad efteråt om han fick en rejäl smäll kanske.....

Det visade sig att när Ludde var tre år fick vi avliva honom då han fick epilepsi. Sista dagen satt han i mammas knä i bilen och plötsligt bara flög han på henne och högg efter händerna hej vilt!
Detta var inte första gången han visade aggresivitet, men det var första gången han högg efter mamma!  Jag hade kompisar som knappt vågade följa med hem för att han var lite läskig.....gick man förbi hans korg kunde han flyga upp och hugga! 

Tur han inte högg mig när jag tvingade honom att ligga nerbädd under täcket i min säng - hahaha! :D Han morrade och visade tänderna, men han högg mig nog aldrig!

 

Efter att han bitit mamma förstod vi att det inte stod rätt till och på kvällen åkte vi till veterinären och avlivade honom.

 

Jag var otröstlig i en vecka, gick inte till skolan, bara grät eller var i stallet - jag var fjorton år när detta hände den 29 april 1972.

 

Den 14 juni samma år kom nästa hund in i familjen Peterssons liv - en bedåranda goldenvalp som vi kallade Bamse! :D