Sååå tråååååkigt!!!!!

Ebba & jag är ledsna idag..........våra bästa vänner som vi alltid kamperar med i stallet och på tävlingar har ju nu äntligen kommit igång med sin häst efter en skada sedan i början av januari.....Tävlade första gången på ett halvår igår - både pilot och pålle lika lyckliga :)  Idag skrittade piloten ut pållen en runda i skogen, pållen blir rädd, tvärvänder i panik och drar järnet var på piloten åker av OCH BRYTER FOTEN!!!   FAAN FAAN FAAN!!!!!

Lider så med er bästa Lotta & Emma!!!!  Femte gången stackars Emma bryter sig! Sex veckor i gips ser det ut att bli :(((((

 

Som vanligt ska man vara så jädrans positiv och då tänker vi ju så klart: TUR ATT DET INTE VAR HUVUDET eller så!  Och det var ju tur.......men så jäkla onödigt tråkigt!!!

 

Fruktansvärt bakslag för Emma och urtrist för oss andra som planerat in alla roliga tävlingar som vi skulle åka på ihop.........Som tur är så är vi ju galet positiva i grund och botten, men behöver nog några dagar på oss för att "gilla läget"....vad annat kan vi göra!?

 

För övrigt har jag varit rätt seg i dag och inte gjort så många knop, handlat lite blommor till utekrukorna som snälla maken planterade.

Vi var i stallet nu ikväll och Ebba red ett markarbetspass på Wilma som var "mer på jobbet" än någonsin! Ebba var ju både ledsen och arg för detta med Emma - klart man blir förbannad på ett benbrott - grrrrrrr - men hon lyckades ta ilskan till att bita ihop och rida bättre än jag någonsin sett henne!  Hon ska nog vara lite tjurig hela tiden - hahaha!  Får köpa en chokladask till Emma som tack för hjälpen att hon retat upp sin "syster" <3

 

 

Goaste tjejerna <3

Men usch, vad trist! :(

Tråkigt :(

Tja, vad skall man säga. Den här sporten handlar väldigt lite om att fira framgångarna på banan utan mer om tid, pengar, blod, svett och tårar samt en j-la förmåga att hantera motgångar, såväl på banan som utanför. Men ändå gillar vi det. Hur är vi funtade egentligen?

Vet hur det är, när våran ena häst äntligen fick ok av vet. Då fick vi snöras och hästen hoppar över Hingst staketet i ren förskräckelse. Höll på att gå illa som attan men denna gången klarade vi oss bra, änglavakt kan man säga. det är så trist med dessa jobbiga motgångar.