Nu rycker det lite i den ideella nerven igen och då passar jag på att nyttja det till att engagera mig i Torestorps tävling "Brunnshoppet" som går av stapeln 14-15 juni :) (Även Ryttargalan får så klart mitt engagemang :))

 

Brunnshoppet är en lokal ponny & hästhoppning med låga klasser - LD-LB - och med bredvidarrangemang och utställare!  Ska bli så himla roligt!! Torestorp har haft detta tidigare, men sista året har det varit vilande, men nu kör vi igen!

 

Träffade Monica idag som jag håller i detta med, och vi fick raskt fram ett gäng sponsorer och utställare som vi ska bjuda in!   Mycket effektivt möte!  Vet du som läser detta om någon - hör gärna av dig!

 

Oftast är det ju de högre klasserna/tävlingarna som drar igång med folk och jippo, men här försöker vi göra något riktigt roligt som ska gagna den lilla platsen Kristvallabrunn där tävlingen hålls! och som ska vara speciellt för de ryttarna som väljer att vara med!

 

Vi vill så klart att folk ska gå man ur huse, kolla på hoppningen, köpa lite grillat, titta och handla av lokala utställare - kort sagt en trevlig familjedag!

Denna punktform av engagemang är numera det bästa för mig - att brinna för något, betyder ibland att man även "brinner upp"!  Det har jag ju dessvärre gjort några gånger, så tillvida att jag har engagerat mig och lagt min själ i föreningslivet.....frivilligt så klart för att jag tycker att det är så jädrans kul!!

Finns inget roligare än att fixa och dona och vara en del av den gemenskapen som uppstår när man strävar mot samma mål och att sedan får se glädjen och alla som blir nöjda över bra fixade arrangemang - me like! Det värmer och är värt allt - nästan :)

Det som kan hända när man "brinner upp" är att allt är så otroligt roligt och hjärnan går på högvarv och man gör mer än man tänkt och får vansinnigt dåligt samvete om man inte kan hjälpa till överallt......KLART MAN INTE KAN - eller hur!?

Men när man är tokengagerad så funkar det så.....och när man då måste välja bort några aktiviteter så är det alltid någon som inte uppskattar det.....och själv har man så dåligt samvete att man nästan kryper runt väggarna.....VISST ÄR DET MÄRKLIGT!?

 

Det tråkiga för mig är att de två klubbar som jag under åren lagt ner ett alldeles otroligt engagemang i, numera inte anlitar mig som varken domare eller överdomare - och DET känns väldigt ledsamt för mig - men det kanske är meningen - hahaha! :)  (Tänker ju att det är uppdrag som jag haft i massor av år....)  Jaja, jag ÄR en glad skit i alla fall och jag är ju inte dummare än att jag begriper att alla kan ju inte älska alla här på jorden, men Gudarna ska veta att jag gjort så gott jag kunnat - precis som alla andra :), men de tår som jag råkat trampa på var nog ömmare än andras dessvärre.........ledsen för det eftersom jag älskar att döma :)

 

SHIT THE SAME - ibland fastnar jag i lite gammal skit som fortfarande gör lite ont, men för det mesta känns det inte längre som tur är!  Jag engagerar mig i lite olika klubbar och gör som sagt lite punktinsatser efter vad knoppen och kroppen mäktar med och jobbar med folk där det är högt i tak :)

 

ENGAGEMANG skapar mer ENGAGEMANG - när man väl börjar brinna är det svårt att släcka - SOM TUR ÄR - HAHAHAHAHA :)))))