Blir så trött på min oroliga själ..........oron ligger ofta - inte ständigt - på lur......Försöker bli kompis med min följeslagare....:)

 

Ja, den som det visste!  Jag kan verkligen inte sätta fingret på något speciellt - det är bara en oroskänsla som oftast finns med mig!

 

I går mådde jag strålande - solen sken och det var skönt ute och mitt humör var på topp :)

Idag är det kallt och blåser...mer och mer...och idag är min kropp allmänt seg och som träningsvärk både här och där - utan att ha tränat...och trött som jag vet inte vad...:(

 

Min oro börjar nog oftast med rent kroppsliga symptom och trötthet...OCH DÅ BORDE JAG JU FÖR FARAO INTE OROA MIG!  Jag har ju Fibromyalgi och att ha ont lite här och där hör till, liksom att ofta vara galet trött!

 

Tror att jag tänker för mycket - hahaha - jo jag tänker väldigt mycket.....Är hemma på dagarna eftersom jag bara jobbar halvtid och jag försöker koppla av och ta det lugnt - för det mesta...:)

Ett bra botemedel mot oro är som tidigare sagt promenader - frisk luft rensar och stillar oro :) De kvällarna när jag är iväg och har träning eller bara är i stallet mår jag oftast bra :)   Allt roligt jag gör förtränger min oro, men samtidigt måste jag ta det lugnt på dagarna för att orka med - så fungerar min kropp!

 

Jag har några gånger de senaste tio åren jobbat på mer än jag kan och det visar sig ganska snart att det inte funkar! Jag brinner upp och mår så fruktansvärt dåligt för kroppen vill inte - kan ni fatta hur jobbigt det är!?

 

 

Massvis med människor som vill, men inte kan - det svåra är att hitta en balansgång!

Varje gång vi åker iväg på meeting går det åt massor av energi för mig.......jag oroar mig att jag inte ska orka med, att jag ska bli sjuk, att jag inte ska kunna sova, bla bla, bla, bla, bla :(  En riktig skitkärring är jag!  SAMTIDIGT LÄNGTAR JAG efter dessa underbart roliga helger när vi är iväg - det är bland det roligaste jag vet!  Ibland tänker jag att jag är rädd för att vara till besvär om jag inte är pigg, att det blir jobbigt för Ebba så klart osv.  MEN det vet jag ju att det fixar sig ändå - det har ju hänt några gånger att jag mått skit och fått gå och lägga mig eller uppsöka farbror doktorn! Och det gjorde ju inget!

Hittills har det ju aldrig varit något allvarligt fel på "hypokondriska mig", men lik förbaskat oroar jag mig!

 

Tränar varje dag en liten stund på hur jag andas......allt för att bibehålla lugnet :) 

 

Numera tycker jag om att vara ensam hemma i lugn och ro och inte prata med någon på hela dagen, och jag tror att vi alla behöver det! TROTS att jag tänker lite för mycket!

 

Det blev ett ganska rörigt inlägg, men jag är ju lite rörig - hahaha!

 

Jag är inte så depp som det kanske verkar i detta inlägget - jag bara klurar & filurar som vanligt!