Har länge funderat på och trott att många familjer köper för unga och outbildade hästar till sina barn och ungdomar för att plånboken är för tunn!

Ju mer jag ser och hör, desto mer känns det som att det inte riktigt är där skon klämmer........naturligtvis i en del fall, men i lika många är det nog inte sanningen.....

Här har jag min egen teori - hahaha :)

 

JAG TROR att detta på något sätt speglar detta med självkänsla och självförtroende!

Hör ofta att folk säger att dom inte vill ha något "färdigt" - dom vill hellre forma och utbilda hästen själv! 

Köper man en färdig läromästare som kanske har gått medelsvår hoppning kanske dom känner att pressen ökar att man måste lyckas!?

ALLA vet att hästen har gått bra förut och kommer man inte själv till toppen är man en dålig ryttare...eller!?
TÄNK om man "misslyckas"!?
TÄNK om hästen inte kommer att hoppa högre än LB med den nya piloten!?

TÄNK om jag inte klarar av den!?

 

Köper man en ung eller allmänt outbildad vill man visa att man klarar av att utbilda den själv och på så vis känna sig som en duktigare ryttare!  Lyckas man inte med detta är det lättare att säga att den kunde ju inget när jag köpte den och ingen har några förväntningar på att det måste gå bra!?

 

Jag vet inte vad ni som läser detta tycker, men jag vet många ungdomar som tror att dom som har fått en riktigt bra häst från början, bara behöver "åka runt"!

 

En bättre "lärare" än en välutbildad häst kan man ju inte ha!    En häst som kan sina saker utbildar ryttaren och ger förhoppningsvis även ryttaren gott självförtroende och en bra ryttarkänsla!  DÅ kan den ryttaren så småningom hjälpa till att utbilda andra hästar!

 

Jag förespråkar gärna äldre läromästare till mina unga elever, men många är rädda att köpa en "gammal" häst.....över 12 år så tycker dom att den är gammal!

Mina barn fick en liten shettis, "Frisco" att lära sig att sköta och "åka runt" på och den fick jag utbilda genom att tömköra den flera gånger i veckan så att den uppförde sig :)

Första "riktiga" B-ponnyn blev "Sjors" alias "Jojje" - en underbar personlighet som blev 15 år precis efter vi köpt honom :)  Den ponnyn var en fantastisk läromästare - inte självgående - men både Calle & Ebba lärde sig massor på honom! Han levde frisk och fräsch tills han var 26 år!

Nästa ponny för Calle var B-ponnyn "Bostorps Blondie" som var helt fantastisk! Hon var inte riden på över två år när vi lånade henne, hon var 18 år gammal och Calle hoppade LA på henne lätt som en plätt - vi hade henne i två år.

 

Så började vår familjs ponnyhistoria och sedan har vi haft ett antal pållar som ungarna har ridit genom åren, men den enda unga hästen som vi köpt var D-ponnyn "T-Tezz". Hon fyllde precis 6 år när vi köpte henne, ganska utbildad, men inget tävlad. Den hoppade Ebba upp tom seger i medelsvår B - enormt scoop - men hon hade dessvärre inte den rätta egna viljan!  Ryttaren var tvungen att göra exakt rätt hela tiden och det är ju inte lätt! 

Underbara Wilma köpte vi i november 2012 och hon hade gjort några starter i 130, men markarbetsmässigt har det varit mycket jobb! Hon sprang bara rakt fram när Ebba försökte rida sidvärts i början, men numera funkar det rätt bra :)  Wilma har energi för tio och vill bara jobba (eller springa) hela tiden!

MYCKET JOBB även med en "färdig" häst!

 

MIN POÄNG: Köp utbildade och bra hästar från början om ni har möjlighet! En äldre häst behöver inte kosta massor, men ger massor!  Skaffa massor av rutin och så småningom kommer ni att vara så duktiga att ni lyckas utbilda!  Ni behöver ju stärka ert eget självförtroende först så att den säkerheten kan överföras på hästen :)

Tänk på att det tar minst ett år att lära känna en häst och låt hästen lära dig :)  För att orka med alla motgångar i hästvärlden gäller det att utrusta sig med en ängels tålamod och ännu mer tälamod om du har köpt en outbildad eller svår häst!

 

 

Detta ämne kanske jag jiddrar lite mer om en annan dag :)  Nu ska jag snyta näsan igen!